Yttre Tistlarna till Vrångö

Efter några timmar var vi framme vid infarten till bryggan på Yttre Tistlarna, Roger skickade en detaljerad bild på var det skulle gå att köra in bland stenarna, med så stora båtar går det vanligtvis inte att köra in till den bryggan, men med fällköl fungerar det. Kerstin och Roger låg redan vid bryggan med sin Southerly så de tog emot oss. Häftigt – två Southerly vid samma brygga i Sverige.

Det är så vackert på de två öarna som förbinds med en liten nybyggd träbro, den tidigare stenbron blåste sönder vid en av de många stormarna. Två män kom emot oss vid bryggan, Roger som kände dem – som sommartid bor i de små fyrvaktarbostäderna på ön – mötte upp dem och pratade en stund. De sade att de inte trodde sina ögon, två så stora båtar vid den lilla bryggan i viken och likadana dessutom. De berättade också att den gamla fyren på ön har genomgått omfattande renovering och nästa dag klockan nio skulle allt material från bygget, transporteras bort. Vi vandrade runt på öarna och njöt av den bedårande och vindpinade platsen längst ut i skärgården. Det kan under fina sommardagar ligga upp till hundra båtar utmed berget i lä från västanvinden, som helst inte ska vara så stark eftersom öarna är relativt låga. Svenska Kryssarklubben har satt ut dubbar i berget att förtöja i och vi fick veta att man kan köpa “dubbfrön” för ca hundra kronor för att hjälpa till med finansieringen, det är mycket värdefullt för båtgäster som vill besöka vackra platser i skärgården.

Äventyret började på utsatt tid nästa morgon, en helikopter lyfter upp arbetsmaterial från den nyrenoverade fyren belägen på den sydvästliga sidan till en pråm som har transporterats till den ostliga sidan av den andra ön, som sedan ska transporteras till fastlandet. Många gånger fick helikoptern flyga fram och tillbaka med byggställningar, toalettvagn etc. Ett skickligt manövreringsprojekt, både av helikopterföraren och av männen som tog emot materialet på pråmen och med gester instruerade helikoptern så allt kom på plats. Vi tittade på och beundrade projektet.

Efter två nätter i yttre skärgården var vinden bra att segla till nästa ö – Vrångö. Det började bra med fin slör som sedan övergick till en tung mörk himmel och senare åska och ösregn. Vi kom in i hamnen på Vrångö ganska regnblöta och förtöjde med mooringlinor i aktern och vanliga ringar från bryggan i fören. Upp med sittbrunnskapellet och av med blöta kläder. Det var bestämt med Roger och Kerstin att vi skulle turas om med att laga mat de här dagarna vi skulle segla ihop, det var ett trevligt och gott beslut och den här dagen var det mat i Unisax, vi bjöd på quinoasallad med en massa gott i och grillade karrekotletter med en kall vit sås till.

Morgonen därpå var vädret passande för den vandringsled vi planerat att gå runt ön. Ca en mil i blandad terräng, från karga berg, steniga hällar, lummiga skogstunnlar till flera andra stenrika berg, med olika bergsarter och även fina sandstränder som likagärna kunde ha varit från sydligare breddgrader. Mycket lågväxta vresrosbuskage, enbuskar och jättemycket vildkaprifol som bredde ut sig utmed de otillgängliga bergen. Det doftade helt underbart och utsikten över skärgården var bedårande här också. Vi stannade på halva vägen och inmundigade våra medhavda matsäckar.