Vinterplats-21/22 och sedan husbil

I september installerade vi oss i marinan Ostia utanför Rom. Det känns mycket bekant eftersom vi tillbringade vintern här för två år sedan. Marinan är fin och skyddad, priset är bra, tillgången till flyg och andra transportmedel är bra och närheten till Rom – det tar ca 45 minuter med Metron till centrala Rom och det kostar 1,5 euro, att använda i hundra minuter.

Förra gången vi var här så startade coronan, så vi har mycket kvar som vi vill uppleva i ”den eviga staden”, men först vill vi komma hem till Sverige ett tag.

Våra vänner hyr en husbil med plats för oss också, så vi reser den bekanta vägen tillsammans och stannar som ”vi brukar” (vi åkte den här vägen förra hösten, men då startade vi från södra Sicilien så det var en mycket längre resa) i den lilla staden Valeggio sul Mincio nära Verona och avnjöt den fantastiskt goda pastamenyn med nytillverkade fyllda tortellinin och smält salviasmör. Jag är inte en ”pastalover” som de andra, men det här är gott.

Nästa dag reste vi via Österrikiska alperna, med den fantastiska naturen och utsikten och sedan var vi plötsligt redan i Tyskland, närmare bestämt i det – av Bernhard – omtalade Bayern med staden Bad Feilnbach. Vi stannade på en fin uppställningsplats i ett naturområde nära staden och på kvällen gick vi i den vackra omgivningen till en restaurang med – som Bernhard säger – den bästa och mesta rätten med skinkstek, surkål, sås och knödel. Vi kan bara hålla med – det var stora portioner och supergott i en typisk Bayersk, genuin miljö.

Nästa stopp blev i staden Rothenburg – typisk tysk medeltidsstad som har återbyggts och restaurerats till så nära orginal som möjligt och lockar många turister som kan få uppleva det tyska gemytet. Där fanns ju också restauranger med den typiska supermöra skinksteken och jätteportioner, Rosita och jag delade en portion och det räckte gott och väl till oss båda, Anders däremot, han klämde i sig en egen portion och man undrar hur den fick plats och var han gör av den. Det var riktigt kul att få uppleva allt det här med ”riktiga tyskar”.

Sista etappen i husbilen ledde oss till Rosita och Bernhards hemstad och deras familj. Vi blev väl mottagna av familjen och efter några dagar blev vi skjutsade till Münster en mycket tidig morgon, för att ta buss vidare hem till Sverige. Rosita och Bernhard stannade några dagar till med sin familj och återvände sedan tillbaka till båten. Tack våra kära vänner för den här fina resan.