Vintern här har varit mycket blåsig och mer regn än vanligt enl lokalbefolkningen. Ögonen rinner i den envisa nordost vinden och ler man för brett så ilar det i tänderna. Det finns inga element eller annan värmekälla i duschar eller toaletter och fönstren står alltid på glänt, det spelar ju ingen roll för det är samma tempetatur ute och inne. När man duschat är man lite orolig för att brandkåren ska komma, för att det ryker så, men det är ju bara ånga från det sköna varmvattnet. Den flytande tvålen i automaterna vid handfaterna kommer inte ut, den är för trögflytande och kall. Vi stänger in oss i båten och läser, tittar på tv och äter gott. En promenad var dag är nödvändig för att inte mossa ihop för mycket och för att köpa lite färsk mat.

Några dagar före tredje advent var det uppehåll och lite sol, vi passade på att åka till Vatikanstaten på eftermiddagen för att titta på den fina granen och alla julbelysningar på S:t Petersplatsen. Hela Rom var pyntat inför juletiden.

Efter att ha firat jul bara vi två, i Unisax, – med sill, janssons etc. ganska mysigt ändå – så var vi glada att välkomna Columbia – som precis kommit från Tyskland – till nyårsafton i vår båt. Det var inte tillåtet att fira i stora grupper – men i Ostia var det många fina fyrverkerier i luften som vi kunde njuta av till en nyårsskål på bryggan.

Januari blev ännu kallare, med runt nollan på nätterna och lite mer sol på dagarna. Fram med ullsockor, långkalsonger, mössa och vantar. Italienarna har plockat fram allt från garderoberna att vira in sig så de inte fryser. Vi är tacksamma över att vi har bra värmekällor i båten och raska promenader värmer ju också. Det är generellt lugnt här i marinan men på söndagar går man ”man ur huset” för att strosa utemed strandpromenaden och i marinan samt att sitta ner i stora sällskap utomhus på restaurangerna och äta pranzo (lunch). Barnen kavar runt på sina balanscyklar, ungdomarna åker runt på skateboard, hundar springer omkring och nosar på varandra, skäller lite för att visa vem man är, familjer med barn sitter på kajkanten och kastar bröd i vattnet som lockar både fiskar och fiskmåsar, till barnens förtjusning. Allt är ett familjärt, härligt och ändå ganska lugnt kaos, där alla är välkomna.