Färden över Vättern blev i gammal skvalpsjö och ingen vind, vi gjorde några försök att segla, utan framgång, men vi har ju en bra motor. Vättern är djup (128 meter på djupaste stället) och Sveriges andra största sjö, också en sjövattentäckt, likt Vänern. Vi hade förbokat plats i Vadstena och det var ju tur det, det var mer än fullt i gästhamnen. När vi kom in i staden möttes vi av hamnkaptenen som försökte dirigera alla båtar till rätt plats, det låg tredubbla led med motorbåtar. Vi hittade vår bokade plats och förtöjde, men fel. Man skulle ligga lite diagonalt fram mot bryggan för att inte sticka ut så långt i inloppet, med båten brevid oss hade redan lagt till – fel och vi kunde inte göra något annat. Hamnkaptenen viftade och berättade att vi skulle justera så vi backade ut och gjorde om, det gjorde även grannen, då blev vakten nöjd.

Vi hade lämnat Västergötland och nu var vi plötsligt i Östergötland och bara ca 10 mil hemmifrån! Vadstena är en mycket trevlig stad med mycket att njuta av, blommor, parker, glass och mycket historia. Vadstena innefattas inte av vår Göta kanal biljett så vi får vänligen betala hamnavgift här, det är smällar man får ta…och det gör vi så gärna för att besöka den här gulliga gamla staden.

Vadstena profilerar sig som en småstad med små butiker och inga köpcentrum, det uppskattar vi och besöker flera av de små butikerna längs handelsgatan, köper bröd i Bageri Hamilton ett stenugnsbageri som bakar allt från grunden och har lång tradition av gott nybakat bröd.

I kyrkliga sammanhang förknippas Vadstena mycket med Heliga Birgitta som föddes 1303 och “ses nog som den märkligaste kvinnan i svensk historia – åttabarnsmor, profet, politiker och den första svensk som blev helgonförklarad av påven” skriver Svenska kyrkan. Hon fick under sin livstid uppenbarelser som hon försökte följa och hon grundade bla Vadstena kloster.

Vi gick förbi Vadstena klosterkyrka, där det stod välklädda män med fotsida kåpor på sig och nunnor med full utstyrsel. Vi frågade en man vad det var för något på gång och han berättade att det skulle vara en stor och högtidlig stund i kyrkan med anledning av Heliga Birgittas födelsedag in till himmelriket (hennes dödsdag alltså).

Vi blev nyfikna och gick in i kyrkan som var stor, pampig och full med folk, det sjöngs och spelades och allt var mycket högtidligt.

Vi blev nöjda med den lilla titten och gick in till Vadstena slott – där många rum finns att bese för oss om hur man levde här i slutet på 1500-talet då Gustav Vasas son Johan lll hade byggt om försvarsborgen till ett ståtligt renässansslott som är Nordens bäst bevarade renässansslott. Vadstena Akademien och Landsarkivet finns inrymt i slottet. På somrarna används vissa av rummen av akademien för sina operor. Längst upp i slottet finns slottskyrkan med sitt mäktiga himlavalv.

Det fanns ett litet turisttåg som åkte runt staden och guidade på viktiga platser, vi hoppade på en tur och fick se oss runt för att inte missa något. Senare åkte vi också på en tur med museietåget mellan Vadstena och Fågelsta, tyvärr blev det ösregn så vatten forsade på vägarna och det regnade in i tåget. Det var många vägar att korsa på den resan, en man följde med tåget och hoppade av innan korsningarna och stoppade bilar så tåget kunde passera och hoppade på efter. Bommarna i korsningarna var inte i drift för museitågets järnvägsspår, gissa om flaggmannen blev dyngblöt. Det blev många stopp och start för tåget och det slirade väldigt på rälsen och fick svårt att komma igång, så innan den sista sträckan som var lite nerför, avbröts turen och tåget körde tillbaka till Vadstena, det var i alla fall en upplevelse att få åka med, säskilt för Anders som i sin barndom i slutet på 50-talet mindes hur det var att resa med likadan “rälsbuss” på den smalspåriga banan mellan Norrköping – Skärblacka – Finspång. Ren nostalgi.

Samtidigt var det en “nostalgiträff” i hamnen med gamla bilar och mycket folk som samlades kring det, tyvärr gjorde ösregnet att mycket av glädjen förtogs.

Nästa dag var det sol igen och vi seglade den korta biten till Motala gästhamn som nu innefattas i Göta kanals avgift och vi kan därför vara där ett tag utan kostnad. Vi tog en bra plats vid y-bommar, det är mycket högt vatten i vattendrag och sjöar och det blir då långt ner från båten till bryggan, för att förtöja vid y-bommar så brukar jag kliva av från fören och fixera båten i sidled och hålla den så att den inte går för långt in och slår i bryggan. Shit – stävstegen var inte nedfälld…jag valde då att hoppa ner, det var inte bra, det höll inte mina knän för och ett ben vek sig illa och jag blev liggandes med svår smärta, som för ett år sedan…f..*. Jag som tränat och stärkt mina muskler på gym hela vinterhalvåret, börja om från början…vad ledsen jag blir. Några vänliga personer kom och hjälpte oss med förtöjningen och jag kunde sedan hasa mig upp i båten.

Nu var vi på plats i Motala – som är starten in i Göta kanal igen efter överfarten på Vättern – och här finns mycket att se, under eftermiddagen kunde vi gå sakta till Coop och köpa lite mat. Vi ringde en gammal spelkompis från Söderköpings storband – som slutat spela för några år sedan – och berättade att vi var i Motala. Vi hade sett att paret bodde nära hamnen och han blev så glad och berättade att de hade just pratat om att gå en sväng i hamnen, de kom ner och vi fick en trevlig pratstund på kvällskvisten, vi blev sedan bjudna på 11-kaffe (det är en viktig punkt på dagen) hem till dem nästa dag. Vi infann oss och vi fikade och pratade i två och en halv timma, tänk vad tiden går när man har gemensamma minnen, så mysigt.

Nästa dag var Anders på Motala rundradiomuseum en bit bort härifrån som vår Motalavän hade erbjudit sig att skjutsa till, jag valde att vila mitt ben. Det var ett intressant komplement till vårt tidigare besök på Grimeton radiostation, tyckte Anders.

Det finns ett fint motormuseum precis intill här i hamnen, det var mycket omfattande och intressant att ta del av. Inte bara bilar utan alla möjliga maskiner, gamla fordon av alla det slag, gamla tidningar, uppbygda miljöer från ca 1930-tal och framåt, en Beatlesutställning och en “korv med bröd” automat osv, osv. Det var stor igenkänningsfaktor.

Vi fick besök av våra kära vänner Gertie och Bernt från Söderköping, de hade med sig en stor påse med kantareller i, det blev ett smaskigt komplement till middagen.

Nästa dag gick vi för att besöka slottet Charlottenborg. En tidstypiskt klädd kvinna gav oss en kort introduktion om slottets början och beskrev museets olika delar, sedan var vi välkomna att gå runt och njuta själva.

Sedan ville vi titta på Lokverkstan och Industrimuseet lite längre bort utmed kanalen, men vi var så trötta i benen. Anders hade mer spring i benen och löpte hem till hamnen och hämtade vännernas bil, så åkte vi till nästa mål. Tyvärr var inget av det vi ville se öppet så vi gick till Mallboden och åt lite lättlunch, deras koncept är nygräddade våfflor med röror, sylt och grädde eller glass på, det var smaskens. Tanken var att våra vänner skulle resa hem på söndagseftermiddagen, men vi hade så trevligt så de stannade en natt till. Då passade de på att bada i hamnen, i friskt och rent vatten med bra siktdjup och vi har haft en fantastisk helg med sol och värme, glada skratt, god mat och fina samtal, tack för detta. Vi sa farväl på mångadsförmiddagen och vi ses snart igen, så reste de hem.

Vi var hembjudna till Anders barndomskamrater – Annika och Lasse – som har sommartorp här i Motala, de hämtade oss och vi åt lunch i deras ca 1800-tals torpstuga. Därefter gick vi runt och tittade på tomten med gamla små stugor, blommor, odlingar och allt var så gulligt och fint. Anders har tillbringat somrar här i sin ungdoms dagar och det blev en del prat om gamla minnen de har tillsammans. Sedan blev vi hemskjutsade. Tack för stunden med er Annika och Lasse.