Ut i vänern

Vi stannade en natt i Vänersborg, vi bara gick till Willys och handlade sedan startade vi färden ut Vänern efter natten när vi tömt vår toa och tankat diesel. Tanken var att gå till Dalbergså, men det var ganska mycket vind så vi svängde av halvvägs och stannade i Sikhalls klubbhamn som vi fått oss tipsat. Vi möttes av en hamnvärd som hjälpte oss förtöja och var mycket serviceminded. Det fanns inte så mycket mer att se eller göra här men det var mycket välordnat för besökande båtar av en aktiv klubb som såg till att det sköttes väl. Vi stannade en natt och startade nästa morgon i ganska stark vind som för oss senare blev en bra slör för revad genua. Vi seglade sedan in i Dalbergså och förtöjde i den fina klubbhamnen utmed ån. Här var det många husbilar och andra campare tillsammans med ett tiotal båtar, det fanns en urgullig gammal autentisk handelsbod med det nödvändigaste i matväg, samt att de erbjöd en del att äta och dricka i det vidbyggda caféet eller på en uteveranda. Det började regna på eftermiddagen, en liten trollingfiskare kom in i ån och lade till framför vår båt, vi satt ute under sittbrunnskapellet och vi hörde hur han stånkade och stökade utanför, han lastade upp fisklådor, såg vi när vi kikade genom regnvåta rutor. Efter en stund knackade han på vår båt, det var en stolt norrman som ville få hjälp med att föreviga sitt största byte. Anders ålade sig ut i regnet och tog några foton med fiskarens kamera – en öring på drygt sju kilo, det kan man vara stolt över.

Efter en natt begav vi oss vidare mot Kållandsö, som är en halvö i Vänern. Det blev återigen en fin seglats med fulla segel (nu börjar vi bli bortskämmda).

Vänern är en grund sjö med ett medeldjup på 27 meter och har ca 22000 öar! Den sägs ha flest fiskarter i Sverige. Det är sex tillflöden som förser Vänern med vatten, Klarälven, Gullspångsälven, Byälven, Norsälven, Lidan och Tidan, och kan därför dela med sig vidare. Vänern tillsammans med Göta älv är dricksvattentäckt och förser ca 800000 personer boende utmed och runt om Göta älv och Göteborg med dricksvatten.

Väl framme vid Kållandsö:s skärgård så tog vi ner alla segel för att klara av att köra genom de stundtals smala lederna som var väl utprickade ”guskelov”. Vårt mål för dagen var Spiken och vi tog en plats vid en brygga med akterförtöjning vid pålar. Det är känt ”sedan gamalt” att till Spiken måste man komma senast mitt på dagen om man vill få en plats, för det är en så populär plats och det klarade vi, men det blev fullt till kvällen.

Nu ser man många norrmän, engelsmän, tyskar och en del svenskar som börjar röra sig på sjön, några kommer från Göta kanal, några ska till Göta kanal och förstås så är det några som har sin hemmahamn på platser runt Vänern, sommar och semestertiden har börjat, det är bara vädret som inte fattat det ännu.

Morgonen därpå gick många båtar vidare mot nya mål och vi såg fram emot nya grannar till kvällen. Vi hade hittat en buss som passade oss för att åka och bese Lidköping så vi startade med tiobussen från Spiken, en 45 minuters färd genom det vackra landskapet på Kållandsö, här bor de vackert i de små byarna. Vi såg flera ”sjöar” utmed resan men vi forstog att det var vikar av Vänern. Lidköping ligger vid ån Lidans utlopp och delade tidigare staden i gamla staden och nya staden. Numera finns här porslinsfabriken Rörstrand, tillverkningen flyttades hit på 1930-talet från Stockholm. Vi hoppade av bussen och gick mot centrum, vi möttes av en vacker park som tillhörde det gamla rådhuset och där fanns det gofika för oss.

Det finns inte mycket gamalt kvar i staden på grund av bränder, men vi fick lite inblick i hur livet kunde vara – några hundra år tillbaka i tiden – genom den dramatiserade stadsvandringen vi blev inbjudna till. Vi gick runt och tittade på stadens centrala delar då en grupp utklädda ungdomar skuttade fram till oss med ett reklamblad och undrade om vi vill se deras dramatisering, det passade oss utmärkt och vi infann oss på startplatsen 20 minuter senare. Det var Lidköpings teatergrupp som stod för det sommarevenemanget och tyvärr för dem, men bra för oss så var det bara Anders och jag som kom med på den turen. Vi fick en ung guide med oss som berättade och gick runt med oss till de historiska platser där det uppspelades scenerier av ungdomarna, mycket dramatik blev det och väldigt bra gjort av dem, vandringen avslutades vid galeasen Mina som låg för kaj i Lidan och alla som utfört dramatiseringen fanns där. Hoppas ni får många besökare under sommaren.

Vi blev sedan inbjudna – av en av de som restaurerar galeasen – att kliva ombord för att titta, det gjorde vi gärna och vi gläds återigen över att det finns idealister med intresse att bevara historia för eftervärlden och berika oss.