Dags att lämna den stora viken för det ska komma stark nordlig vind i några dagar och då vill vi inte vara på nordsidan. Vi seglar mot sydväst med med en fin slör (vinden akterifrån) och vi gör bra fart med bara genuan. Vinden avtar efter någon timma och det blir motorgång till marinan i Trapani. Väderutsikterna var att vinden skulle vända från nord på förmidagen till stark sydlig vind på eftermidagen. Nordan var vi glada för med syd ville vi inte ha. Vi hade precis förtöjt och säkrat upp våra båtar när sydan kom över oss och det drog på ordentligt. Vi var så glada att vi låg på plats för vi såg andra båtar komma in i marinan och de hade det besvärligt vid förtöjningen i den starka vinden.

  • Molnet ”rinner” på berget
  • Fin slör

Trapani är en stad med ett historiskt strategiskt bra läge och har därför utsatts för andra makter som ville överta platsen. Från början byggdes staden för att skydda den ursprungliga medeltida staden Erice, som ligger på ett högt berg intill och att även förse Erice med en hamn. Under andra världskriget bombades Trapani av allierade och skadades svårt, men har efter det byggts upp och har en betydande hamn med mycket fiskebåtar. Det har också funnits saltlaguner utmed kusten, som numera har startats upp igen och saltet som utvinns är mycket eftertraktat av Italiens kockar.

  • Kabeldragning
  • Distansering på stranden
  • Munskydd även utomhus efter 18.00

Vi tar bussen i värmen och åker till den platsen i utkanten av staden där linbanan finns, som leder upp de 800 meterna till staden Erice. En fantastisk åktur som tar ca 15 minuter och bjuder på utsikt över havet, saltlagunerna och hela staden Trapani. När vi kliver av ovanför molnen, känner vi en friskhet i luften som vi uppskattar. Det är en härlig medeltida plats med stenbelagda gator som smala vindlar upp och ner i staden. Restauranger, souvernirbutiker, glassbarer och små klädaffärer är inhysta i de gamla stenhusen som försiktigt har renoverats och bevarats för omvärlden.

  • Söka skugga

Vi avnjöt en mycket god ”storlunch” bestående av antipasti (en plocktalrik), primi platti (en pastarätt) och dolce (dessert), på en uterestaurang med lutande stenbelagt golv. Vägen ner igen, var lika hänförande, synd bara att rutorna i gondolen var så repiga. Tur att vi åkte när vi gjorde, för nästa dag var Erice insvept i ett grått moln.