Vi hade fått tillåtelse, från Göta kanals personal på kontoret i Motala, att stanna vid “väntbryggan” efter bron. Då var vi oberoende av konvojens tider. Där stannade vi för att invänta rätt dag och klockslag innan entré in i kanalhamnen i Söderköping. Vi smög in till hamnen och använde de faciliteter vi fortfarande hade tillgång till, så vi hade det riktigt bra på vår lite udda “parkeringsplats”.
Vi hade pratat med släkt och vänner om när vi planerat att anlända hem efter vår långa resa och att det skulle vara kul om någon ville komma och välkomna oss hem.
Det blev två nätter vid väntbryggan innan det till slut blev lördag. Vi hissade vårt flaggspel i form av de länder vi besökt under alla våra seglingsupplevelser tillsammans och lite före två startade vi färden mot kanalhamnen i Söderköping. Det kändes lite pirrigt, skulle det vara någon som hade tid och lust att möta oss?… Nästan framme möttes vi av vinkande människor, barnbarn med en egengjord skylt som sade “Välkommen hem farfar och Ewa” såå berörande… det var närmare ett 40-tal personer som tog emot oss och vi var överväldiga. Platsen vi tänkt lägga till vid fungerade inte på grund av för stark sidvind, det blev en annan plats som kanske var bättre och tillgängligare för de som ville komma ombord och titta. Vi kramades och pratade med de som kom och vi bjöd på korv och dryck för de som önskade. Hurra, frågor och välkomna hem fick vi mycket av och vi är så tacksamma för den fina uppslutningen – tack alla. Folket troppade sedan av till sitt och när kvällen kom och mörkret lade sig, avslutade vi kvällen med goda vänner i båten.
Morgonen efter vaknade vi av att någon eller några hade roat sig med att kasta råa ägg på vår båt under natten, som vi spolade av och jag vill inte skriva vad vi sade/tänkte om det tilltaget, det hände inte igen.
De nästkommande dagarna plockade vi ur det vi inte behövde mer i Sverige och lånade en bil av Anders barn och köra hem det till vår lägenhet och förberedde oss för att bo där framöver.
Sedan hade vi bokat med Götakanalbolagen att hoppa på den konvojen som startade klockan nio på tisdagsmorgonen ifrån Norsholm. Fullservicen med bemannat vid alla slussar och broöppningar var nu till ända för säsongen, men nu körs det samlade konvojer med en eller flera personal som följer konvojen på den sträcka de bokat för. De kom till Söderköping vid 13-tiden och var så många att vi inte fick plats i en sluss när vi kom med, så vi fick åka först och själva, det var ju bekvämt och bra.
Nu slussade vi ut i Slätbaken och kunde hissa segel igen, det var ett tag sedan och nu är vi ute i vår vackra skärgård. Det var i maj 2017 som vi kastade loss från vår bekväma tillvaro i Söderköping och seglade mot okända destinationer och nu är det augusti 2024.
Vilken resa vi har gjort – vi är så tackamma över att ha kunnat vara med om allt vi har varit med om.
Vi har skrivit den här bloggen för att själva kunna minnas och återuppleva det vi varit med om. Det är flera som har följt oss och vi tackar för intresset och hoppas att ni har njutit av att följa med oss på våra strapatser och kanske fått inspiration till egna strapatser.
Nu ser vi fram emot att träffa nära och kära, av att njuta av vår vackra skärgård och att spela saxofon, inte i skärgården alltså utan hemma med andra musiker och att äta räkor 🦐🦐🦐….
Här är foton av den artikel som kom från NT (Norrköpings Tidningar) den 28/8-24. Skrivet av Niclas Sandberg på NT.
Så härlig läsning o fina bilder. Du berättar så bra,Ewa.Gott att ha er på hemmaplan igen.
Tack❤️