Nu seglar vi mot sista stoppet i Medelhavet. Det var svag vind =ingen segling och höga långa vågor, säkert mer än två meter höga emellanåt. Vi försökta använda genuan lite för att stabilisera båten lite i vågorna, men det var för lite vind så det var bara att härda ut och gunga vidare upp och ner. Målet för dagen blev Port Miou – inne i en lång smal vik, med höga bergssidor runtom, mycket spektakulärt. Vi fick hjälp av marineros att förtöja, som tur var. Vi visste inte innan hur förtöjningen skulle vara, så vi hade förberett oss som vi brukar. Det var inte som det brukar här, det blev boj i fören och i aktern som var 20 meter från bergsväggen, behövdes en lina som var ca 45 meter lång, det har vi inte, så fram med ”allt” vi har och knyt ihop. Marineron åkte med sin båt med linan han fick och ropade, ”need more”, jag knöt så fort jag kunde, han ropade ”more”, till slut blev han nöjd, då var linan först från ena sidan i aktern, igenom en ring i bergväggen och tillbaka till andra sidan i aktern på vår båt, vi tackade så hjärtligt för hjälpen. Jahapp, vi har ingen jolle förberedd så vi kunde inte komma iland, vi fick nöja oss med att njuta av den vackra miljön och titta på folk som badade, paddlade kanot och ungdomar som hoppade och gjorde volter från de höga bergsväggarna.

Det är ju skönt att sitta i Unisax också. Vi satt och läste och fixade lite, då det smällde till i båten, vi hoppade högt och såg till vår fasa att en knytnävsstor sten låg på skarndäck (på sidan på båten där man går) Ovanför oss på klippväggen stod ett gäng ungdomar och skrattade. Jag fick upp mobilen snabbt och fotade, de såg vad jag gjorde så en av dem böjde snabbt ner huvudet och gled bakåt – ur bild alltså. De stog kvar någon minut, så Anders zoomade in med kamera och fick närbilder på dem som fortfarande stod kvar, en hade ju glidit ur bild. Sedan gick de iväg till en annan klippa, det gick att zooma in dem där också, då fångades även ”glidaren” på bild. Jag ringde marinan och berättade vad dom hänt och att vi hade bilder på dem, han berättade att detta händer då och då, men det går inte att få tag på vem som gör det, men bra att vi hade foton. Men han skulle ringa polisen. Vi synade båten noga, hittade inga skador. Troligtvis kom den på taket på sittbrunnskapellet och gled/studsade ner på skarndäck, det blev i alla fall en j*a smäll. Vi är så tacksamma att den inte träffade någon av oss i huvudet eller krossade en ruta…. Det kom ingen polis. Anders tog första och sista doppet i Medelhavet på den här säsongen.

Nu lämnar vi detta paradis och seglar ut i de höga vågorna och i början starka vindbyar rakt emot oss, varefter lugnar sig vinden och vågorna lägger sig lite, men ingen bra vinkel för att segla och vi tyckte inte vi hade tiden att kryssa. Motorgång i skuttiga vågor som kom från ”alla” håll och vi kör slutligen in i Canal Saint Louis – som skiljer Medelhavet från Rhonfloden och hela Europas inre vattenvägar – där vi fick en bra plats i Port Saint Louis, jahapp det var Medelhavet det. Här får vi ligga lågt några dagar i väntan på bättre väder, så vi kan förbereda båten för avmastning. Det går inte att ta bort seglen tex, med den vindprognosen som väntas.