Vi hade läst att slussarna från Maas till floden Sambre skulle öppna kl 7 på söndagar och stänga kl 13. Jag informerade den danska barnfamiljen igår och de beslutade som vi, att vi åker fram till slussen då, så vi kommer snabbt vidare. Ytterligare en dansk båt hängde på. Det är många danska båtar häromkring, när vi lade till i Namur igår togs vi emot av två danskar och jag undrade om vi hade hamnat i en dansk koloni? de svarade att det nu var en skandinavisk i så fall – fniss.

Klockan ställdes på väckning sex och lite före sju gav vi oss av – tre båtar. Vi väntade utanför slussen men inget hände, vi förtöjde båtarna – inget hände. Lite före nio så anslöt två båtar till och vid nio öppnades slussen….

Färden gick nu vidare på floden Sambre norrut – i Belgien igen, men nu nedåt – vi som hade kommit upp en bra bit i Europa när vi var i franska Givet.
Det här är ingen vacker färd, sand-, säd-, skrotlastning/lossning av pråmar, med tillhörande skräp som tappas under de processerna. Mycket övrigt skräp från människan också, flaskor, plastpåsar och stora svarta plastsäckar med sopor som flyter på vattnet. En får också hålla koll på stockar och grenar så det inte skadar båten eller trasslar in dig i roderna. Det regnar nästan hela tiden med några ordentliga skyfall. Jag plockade ju undan lite varmkläder för några dagar sedan… de har jag plockat fram igen för det är ingen vidare värme, men blött.
Nu känns det mycket bra med den ”gångvärme” (läs om det under länken Om båten) som vi monterade i vintras. Det går bra att hänga in de blöta kläderna i salongen och få dem torra under tiden vi kör och allt detta utan extra kostnad.
Vi körde tills slussarna stängde och lade oss utmed slussbanken för natten.

Nästa morgon sticker alla vidare – utan att ha pratat med varandra – på en ogiven signal kl 8 och färden fortsätter norrut och vidare västerut i Belgien, vädret håller i sig och vi är snart blöta igen och fortfarande bara känslan av transport. I en sluss tidigt under dagen blev det koll på vilka som hade ”klarerat” in på belgiska vattenvägarna, det hade vi inte gjort och inte dansken i gröna båten heller. Upp med papper om ägandebevis på båten och så in på kontoret för inskrivning. Vi hade ju varit i Belgien tidigare – innan Frankrike – men ingen hade efterfrågat något. Ingen blev utsläppt ur slussen medan våra uppgifter registrerades. Jag stod och höll båten och funderade på hur jag skulle få ut Anders om de satte honom i finkan, efter en lång stund kom de dock ut flinandes åt att slusskillarna var så dåliga på att skriva på datorn. Ja – nu kom vi alla iväg och vi hade fått en extra bunt med papper i båten. Vi bytte skräpiga Sambre mot Canal du Centre som inte var så mycket bättre, bäst att hålla ögonen på vattenytan då en inte kör in i mågot skit!
Vi fick vara med om en fantastisk upplevelse när vi transporterades i världens högsta lyftverk som också är ett av UNESCOS:s historiska världsarv – Strépy-Thieu Lift – 72,5 meter sänktes vi ner (eftersom vi är på väg till ”Belgiska låglandet”). Själva liften, när den satte igång tog 7 min och det var en helt overklig känsla att i fullständigt störtregn köra in i den stora ”baljan” under tak – som rymmer många båtar – det blev tyst och märkligt och vi sänktes ned.
Vi kom också ner till en ny värld utan regn.

Frampå eftermiddagen klarnar det upp och vi stannar för nattplats i en liten skyddad och trevlig hamn. Där skrubbade jag bordläggningen, kladdiga fendrar och fenderbräda och lite på vattenlinjen – där jag nådde – sedan oljade vi relingslisten, – som är i teak och var i stort behov av lite skydd efter allt dragande med tampar över den – fyllde vatten, duschade och sedan middag.
Vi är nu tre båtar som gör sällskap, vi har fortfarande inte presenterat oss för varandra. De andra två är danska båtar och de pratar lite med varandra i slussarna men det är inte så lätt för oss med så mycket ljud omkring oss. Vi har alla i alla fall tänkt oss söderut via denna rutt.

Onsdag morgon den 25 juli fortsätter vi och går under dagen över franska gränsen, (det plingar till i mobilen och Telenor önskar oss välkomna till Frankrike och förklarar vad som gäller som abonnent i detta land – fast det är samma i hela Europa) Då började det skina upp och bli varmare. Dagen fortsatte med stora mekaniserade slussar och inget speciellt landskap. Vi bytte kanal och svände in på kanalen Escaut som var märkbart grundare och smalare och nu börjar det gå söderut igen. Vi mötte ändå ganska stora pråmar fortfarande. Mot kvällningen tecknade vi åt varandra att stanna i en liten gästhamn efter nästa sluss. Grön båt först sedan, blå båt och vi sist och efter nästa kurva skulle vi svänga in i den hamn som vi läst om. Där satt den gröna båten fast på tvären, blå båt svängde inte in utan fortsatte vidare, vi stannade till med vår båt som är störst i gänget men som kan hissa upp kölen. De satt verkligen fast med sin långkölade båt men efter några försök så lyckades vi få loss dem och de bugar. Under tiden vi försökte dra loss dem så kvackade en and hela tiden och vi tänkte på filmen Segelsällskapsresan när en man försökte dra igång en motor utan framgång.
Hela vattnet såg ut som lervälling när vi smög vidare och stannade vid nästa sluss för natten. Som tack och för att vi helt plötsligt kom varandra lite närmare så blev vi alla bjudna till de grönas båt på ett glas vin och en trevlig pratstund efter middagen i våra egna respektive båtar. Nu har vi presenterst oss för varandra.

Inget vackert

I lyftverket

Vy från lyftverket

Ut ur lyftverket

Stor pråm med lekhage

Kul i båten

Alla flyter

170727 Nu är vi här