Det var inte bara vattennivåerna som tvingade oss att stanna i Mâcon, vår köl gick ju inte att lyfta, hydrauliken fungerade inte. Vi reste till Mâcon för att det här skulle finnas en kran som skulle kunna lyfta oss, så vi kunde spärra kölen i upp läget och därmed bli grundgående. Det var inte så problemfritt som vi tänkt oss, pga det låga vattenståndet så gick det inte att komma fram till kranen, som för övrigt hade varit trasig i fem år….

Ok, vi förstog att det inte skulle bli någon möjlighet att komma vidare norrut denna säsong, så vi bokade vinterplats i marinan och fick den sista för vår storlek, lite tur ska man ju också ha.

Efter allt sökande i olika digitala forum så fann vi ut att det sig att det går att montera bort cylindern med båten i vattnet. Med möda och stor ansträngning kunde vi montera bort den trasiga cylindern och lämnade in den på båtverkstaden intill för att få en offert och tidplan för lagandet. Efter en månad!! – och många påminnelsepromenader till verkstaden – fick vi offerten som var helt overkligt dyr, det var ju inte en guldpackning vi ville ha. Vi hämtade tillbaka cylindern och bad verkstaden att skämmas.

Vi hade under den här väntansmånaden cyklat runt och sett oss omkring och sett en hydraulverkstad i ett industriområde. Vi fotade våra grejor och cyklade dit för att höra om de kunde hjälpa oss. Jorå – med lite söta små beskrivande teckningar och viftande, pekande armar så lyckades Anders och den endast fransktalande verkstadsmannen förstå varandra. Vi cyklade hem och hämtade cylindern för inlämning och prisförslag samt tidplan – nu började det likna något, helt okej kostnad och en dryg vecka senare kunde vi lösa ut vår kära cylinder. Nu var det ”bara” att återmontera. Skönt att ha lite att jobba med när det är nära 40 grader varmt på dagarna!!! Allt fungerade till belåtenhet och ett omfattande och viktigt problem var ur världen.

När vi inte cyklade runt, var vi på det närliggande kommunala utebadhuset och simmade, eller tog med oss lunchkorg, underlägg och kudde för att ligga i en park under trädens skugga och lyssna på Sommarpratarna i P1. Det behövs inte mer aktivitet i värmen, det har varit mellan 30 och 40 grader ett par månader nu. Man kan också söka svalka i mataffärer, strosa mellan hyllorna och njuta för att sedan gå ut igen och slås av en varm vägg (utetemperaturen alltså).

Våra tyska vänner hade rest hem för att hämta sin nyköpta husbil som de skulle leva i under vintern på sydligare breddgrader. De ville dock fira jul med sina nära och kära innan. Eftersom de hade hyrt en bil i Mâcon för att kunna komma till Tyskland så var de ju tvungna att ta sig tillbaka till Mâcon med den, samt att de ville packa om från båt till husbilsliv. De erbjöd oss att sedan åka med dem norrut och även resa till Sverige, som de ville besöka någon vecka, ett fantastiskt erbjudande som vi tacksamt tog emot. I mitten på oktober bar det iväg för att bo i Sverige under vinterhalvåret. Resan norrut var också ett stort nöje med trevliga stop genom Frankrike, Tyskland, Danmark och sedan Sverige. Superlyxigt att sedan hoppa av mitt framför porten hemma och att vi kunde ta med oss så mycket saker, det hade ju inte gått om vi rest med flyg. Det är fint att ha goda vänner, tack Rosita och Bernhard.

Nu hade vi gott om tid att leva som ”vanligt” och träffa nära och kära. Hösten i Sverige var fantastisk med varmt och skönt väder och så mycket vackra höstfärger. Vintern gick ju också att njuta av med vackra snölandskap och lite slask och blask som det brukar vara. Vi är förundrade av hur snabbt man anpassar sig, efter bara några dagar i lägenhet, så känns det som om vi alltid varit där. Vi tittar på foton och tänker – har verkligen vi varit med om allt detta.