En morgon efter frukost, var det en liten motorbåt som snurrade runt oss där vi låg i ankarviken. De hade med sig en dykare i vattnet och det såg ut som om de letade efter något. De började sätta ut små bojar här och där och det var bojstenar de letade efter att fästa i. Efter en stund var vi omringade av små orangea bojar. De vinkade mot oss och lät oss förstå, att när dykaren var klar så skulle vi flytta oss längre ut från stranden. Det gjorde både Columbia och vi och släppte ankar på djupare vatten, nu fick vi användning för all vår kätting. Vi förstod nu att dessa små bojar skulle användas till parkering för deras egna små uthyrningsmotorbåtar/badbåtar.
Vår kyl slutade kyla plötsligt en dag. Anders hittade en kylexpert via internet som vi fick hämta i hamnen och han hjälpte oss att fixa den. Det behövdes fylla på någon slags gas i systemet och efter två dagar hade han rekvirerat den gasen från fastlandet och vi fick åka och hämta honom i hamnen igen. Han avfuktade systemet och fyllde på gas och efter det fungerade kylen.
Helgen som kom bjöd på många förbipasserande småbåtar, tillfälliga badbåtar, turbåtar och färjor vilket gav oss mycket svall och gungeligung. Att åka in till land med vår lilla gummibåt innebar blöta kläder och vatten i båten, vi avvaktade och när helgen var över var det lugnare. Vi åkte in till hamnen för att se mer av Capri, ett vajerdrivet tåg drog oss upp till själva staden, där var mycket vacker utsikt, små smala vägar, trånga gränder och många butiker och restauranger.
Fordonen är helt anpassade till den här miljön, smala och eldrivna.
Vilket landskap!!! Så dramatiskt o vackert.
Ja, visst är det. Det är magiskt.