Maastricht – Huy i Belgien – Namur -Dinant | Home is where the anchor drops

Vi lämnar den upplevelserika staden Maastricht och lämnar därmed det trevliga landet Holland som vi slussade ner i för ca en vecka sedan. Ett rent och snyggt land med välskötta allmänna ytor – parker, byggnader etc. Vänliga, hjälpsamma människor som kan prata engelska.
Efter en stor sluss uppåt 13 meter går vi från Julianakanaal till Albert kanaal och vi kommer in i Belgien.
Belgien börjar som vi tidigare erfarit med båt – slitet, rostigt, med många övergivna industribyggnader som det ser ut som det brunnit i eller är offer för tidigare krig. Boningshusen ser öde ut men tittar en närmare så finns det enkla gardiner i fönstren. Varför river de inte det som inte används och tar bort allt skräp?! Det känns som en dyster tillvaro.
Landskapet är mycket mer böljande med höga bergåsar utmed floden och vi ser en och annan fin gammal byggnad och kyrktorn förståss och en ser alltid minst en kraftledning i luften.
Utmed kanalerna ser vi många pråmar som lastar sten och sand i olika dimensioner och det verkar vara en mycket stor handelsvara, en tänker inte så mycket på Belgisk choklad då!
Innan första slussen väntade vi på öppning tillsammans med en gladvinkande tysk som var språksam. Jag står som vanligt som en fågelholk när vi inte kan prata engelska, men Anders förstår. De kom överens om att vi skulle ses senare och titta på kartor eftersom de hade rest mycket på dessa vattenvägar tidigare och gärna ville tipsa oss. Vi hängde på dem så vi slussade tillsammans vid nästa sluss också. När det var en sluss kvar och eftersom det var söndag så stänger slussandet kl 18.00 så skulle vi inte hinna fram i tid. Wolfgang och Karin visade oss en plats utmed en stenkaj för natten. Vi blev inviterade till deras motorbåt och vi tittade på kartor och de var så otroligt positiva till hela det franska kanalsystemet och de gav oss många bra tips och råd.

Idag måndagen den 17 juli fortsätter vi och börjar då med en sluss, efter det kom vi till Huy och vi lade till vid en stenkaj – som det tyska paret visat oss – och rusade över stora vägen till Aldi, som är en prisvärd mataffär och finns lite här och där i Europa. Inget Lidl idag alltså, det kanske är slut med det nu.
Fortsatte sedan färden mot Namur som är dagens mål. Landskapet och miljön blir finare varefter vi reser, med bergspelare som går spikrakt upp, beklädda med växter och där har inte människan lagt sig i!
Ca 40 km senare måste vi erkänna att Belgien är hänförande, vi åker i en dalgång med höga berg på sidorna, ibland öppnas sidorna upp med vackra hus och trädgårdar. Allt är lugnt och stilla och fantastiskt vackert.
Vår noga utprovade slussteknik håller ännu och det är ju uppåt som gäller nu ett tag. Det blir en liten stund för närhet och avkoppling när vi sitter midskepps båda två och plockar med våra tampar och vattnet lyfter oss sakta uppåt. Det är hitills stora mekaniserade slussar och vi har ofta sällskap av pråmar som ju går konternuerligt. Slussportarna som släpper in/ut vattnat är mycket varierande. En del hissas ner, eller kommer glidandes från sidan, eller viks upp från botten, eller det klassiska med två stora portar som går ihop på mitten. Allt är i alla fall gigantiskt stort, med en teknik och mekanik som är imponerande. Vattenvägar genom Europa är stort och går inte att jämföra med transporter på landsväg. De flesta pråmar som vi sett är ca 85 meter långa och ca 10 meter breda och de lastar ca 1200 ton och det finns större. Vad kan en lastbil ta?
Pråmarma är inga problem för oss fritidsbåtar tycker vi, de skapar nästan inget svall och tar oftast hänsyn när de kör förbi liggeplatser. Det finns ju också en annan variant av pråm och det är de som skjuter en massa motorlösa pråmar framför sig, de kopplas ihop som ett långt tåg med påskjutaren längst bak – de kan vara ca 150-200 meter långa och kräver i o f sig lite mer utrymme men de finns ju bara på de stora kanalerna/floderna.
Vi stannade inte i Namur för det verkade fullt och vi hade mer tid tyckte vi så vi körde vidare. Målet blev nu Dinant.
Det var tre slussar att beta av och tiden gick, sista slussen in i Dimant stängde 19.30 och nu började det bli brottom. Vi var tre båtar som körde så fort vi kunde men missade sista slussen med tio minuter. Vi lade oss alla tre – Wolfgang och Karin, en holländsk liten ruffig båt med två personer som tröttnat på sitt land och skulle till franska sydkusten för gott och de var mycket informativa och trevliga – och så vi, på sidan om slussen och gjorde natt, nära Dinant men ändå inte riktigt där, men gratis.