Karantän

Mars börjar bra med varmare vindar och värmande sol, härligt. Vi hör på nyheter om rapporter från Kina och nu även från norra Italien om det hemska viruset som sprider sig så snabbt, särskillt till äldre människor och multisjuka, med hög dödlighet som följd, det är fasansfullt. Andra veckan i mars deklarerar Italiens regering att hela landet sätts i karantän, med utegångsförbud, för att försöka stoppa smittspridning. Allt stängs ner och det blir tyst på gator och torg. Att gå ut medges endast för att köpa mat, medicin eller för att rasta hundar och då ska man ha ett dokument som beskriver ärendet, var man bor samt kvitto på att man har köpt mat eller medicin. Utanför mataffärerna står folk i kö med minst en meters mellanrum och iklädda munskydd och ofta gummihandskar. Det får bara vara ett visst antal människor i affären och vakter utanför styr flödet. Läget är allvarligt och folk verkar respektera det. På balkongerna i våningshusen befinner sig barn och vuxna – utan möjlighet till mer rörelse. Hamnområdet är också tyst och öde, ingen båt kan komma in och ingen ut och det står vakter och ser till att ingen obehörig kommer in på området. En dag försökte vi motionera uppe på ett parkeringsdäck inom området, inte en människa syndes till, vi hoppade och skuttade och sprang upp och ner i trappor, då dök en vakt upp och meddelade att vi inte fick vara där, endast precis vid vår båt om vi behövde röra på oss.

Vår vardag knallar på, vi tvättar, köper mat, gör citron- och ingefärsshot och provar vår chillbean.

Columbia och vi sitter ju så att säga i samma båt, eftersom vi inte träffar några andra, så vi träffas någon gång i veckan och roar oss med det vi är bra på – att bjuda varandra på mat och äta.

De som inte vill läsa om vad vi äter och dricker, eller kanske gå på någon diet, kan hoppa över resten av det här inlägget, för det är nästan det enda vi kan förgylla tillvaron med i dessa karantäntider.

Vi blev inspirerade av det Columbia berättade om den färska pastafabriken de hade besökt, så beslutade oss för att ha en pastaworkshop som nästa gemensamma träff. Jag knådade pastadeg kvällen innan och sedan förberedde vi varsinna två fyllningar. Vi strålade samman med kavel och fyllningar i Unisax. Vi knådade, kavlade och skar ut små former, som sedan med fyllning på, klämdes ihop. Det blev en riktigt lyckad måltid som serverades med tomatsås och smält smör med salviablad i. Vi var alla nöjda med kvällens bestyr och resultat.

Rosita och Bernhard köpte en Tagine när de besökte Marocko tidigare, den fungerar likt en lergryta och alla ingredienser blir klara samtidigt och smaksätter varandra, utsökt smak av kött och grönsaker, med marockanska kryddor och smaker.

En dag började Anders knåpa på soft schakel. Det är en mjuk variant som inte rasslar eller gör märken på båten och kan vara bättre i vissa fall. Jag gick också igång på uppgiften och det blev efter några timmar och flera ”gör om, gör rätt” ett antal utmärkta resultat.

Rosita hade födelsedag och fick två varianter av dem, hon blev inspirerad och vi kom fram till att det är ett bra tema för nästa träff – Softschakelworkshop.

Så blev det påsk, en annorlunda påsk för hela världen detta år, vi gör som vi brukar – vi träffas och äter. Vi bjöd på Påskbuffè på svenskt vis med laxcheesecake, potatissallad, ägghalvor med räkor och rödbetssill, gottgottigottgott. Det var ett soligt och fint påskväder som tillät oss att fira i sittbrunnen.

Nästa trevliga tematräff blev en favorit i repris – Sushiworkshop. Det blir ett fantastiskt resultat, nyttigt fräsht och inte så svårt faktiskt, vi kan verkligen rekommendera att göra detta tillsammans med vänner om man gillar sushi.

Nu börjar vi verkligen vara sugna på att börja segla ut ur marinan och ta oss ner på den italienska västsidan, det finns så mycket fint att se och uppleva. Hoppas att Coronan kan lugna ner sig, för allas skull.