Kanallivet startar

Vi hade tänkt oss att starta tidigt nästa dag – den 1 juni och komma med i första öppningen av slussen ut mot Rhonefloden. Det var inte någon bra tanke för det var total supertjocka, det var bara att sova vidare någon timma till nästa öppning lite före klockan nio. Dimman hade lättat något då och när solen började göra nytta så försvann den. Rhonefloden var lugn och stillsam, en knop i motström, fåglarna kvittrade, vacker natur och det kändes så underbart att vara på väg. Varefter dagen gick så ökade strömmen till en och en halv knop, solen sken och lite vind från söder gjorde färden mycket behaglig. Det var inte mycket trafik, vi mötte kanske en båt i timman.

Efter sex och en halv timma och en stor sluss, kom vi fram till dagens mål – Vallabrègues. Det såg proppfullt ut, vi saktade in för att titta nogrannare, då vinkade en man på en pråm till oss och ropade att de två pråmarna som var proppen, skulle just avgå, perfekt. Vi blev mottagna av tre personer som tog våra tampar och gjorde fast. Det visade sig att paret som hjälpte oss, bodde i sin båt i marinan och skötte om stället, så de var alltid på plats och behjälpliga. Vi tog en liten kort promenad in till byn, som var en typisk fransk liten by, med smala gränder och gråa stenhus. Nästa morgon när vi hade plockat in vattenslang och strömkabel för avfärd, så kände vi båda att – det skulle vara skönt att stanna en natt till – vi hörde efter med värdparet, om det var okej och visst, det gick så bra. Vi behövde en lugn dag efter arbetet med båten de tidigare dagarna. Vi strosade runt i byn och bunkrade lite mat och njöt i största allmänhet.

Men nästa morgon körde vi vidare mot Avignon, samma förhållanden som tidigare tripp, nästan ingen motström, lite vind söderifrån, sol men ingen sluss idag. Däremot blev vi omkörda av ett vattenbombplan som fyllde sina vattenmagasin på floden, det var mäktigt att vara så nära.

Rhonefloden är 310 km lång, slussarna i Rhone är 12 till antalet och kommer att lyfta oss 150 meter över havsnivån och är väldigt stora och höga, de servar i första hand yrkestrafiken – som är jättestora pråmar och speciella kryssningsfartyg anpassade för flod- och kanaltrafik. 190×11.40 meter är slussens dimensioner (Göta kanals slussar är 35,6×7,5 meter) och höjden som slussas är mellan 10-23 meter. Vi är också välkomna men måste anpassa oss. Kommer vi först till en sluss och en pråm är på väg, så får vi vänta tills pråmen har kommit in, om vi har otur så är pråmen så stor att den fyller upp hela slussen och vi får vänta tills den har kommit upp och ut så slussen kan tömmas på vatten och öppna för oss. Har vi ännu mera otur, så kanske en annan pråm är i antågande när slussen är uppe och fylld och då väntar slussen till den har kommit in och kan slussas ner, sedan kan det vara vår tur. Det kan också vara så att slussen är öppen när vi kommer och inga pråmar på ingående, då kan vi köra in direkt. Det kan vara svårt att planera restid, men vi tänker en timma per sluss.