Capri

Vi seglar vidare med ön Capri som mål. Vi hade enl väderprognoser planerat att ankra i en fin vik på södra sidan, men under turen vände vinden och tilltog så vi lade om planerna och beslutade oss för att försöka hitta skyddad vik på norrsidan i stället. Det var det bästa beslut vi tagit, för vi hamnade precis mitt framför hela staden, lugnt och bedårande vackert.

När vi ankrat och sansat oss en stund kom en motorbåt och ankrade innanför oss och mycket närmare stranden. Hmm, tänkte vi, är det verkligen tillåtet, vi har läst att – inte närmare stranden än 500 meter. Mycket riktigt, kustpolisbåten kom med sirén och blåljus, vinkade till sig motorbåten som lade sig långsides brevid dem och de räckte ut en stor håv.

Vi smygtittade och höll tummarna att vårt ankringsval var ok. Det såg ut som om motorbåten fick visa sina papper och efter det tog det lång tid och vi tror det blev pappersarbete inför böter för honom, sedan åkte de båda vidare, Phu sa vi. Nästa dag tog vi jollen till staden och åkte en liten gullig buss upp utmed bergssidan till Villa San Michele, som den svenska Axel Munthe gjorde till bostad under 1890-talet och testamenterades senare till svenska staten, det ägs av en stiftelse med anknytning till Svenska institutet i Rom. I San Michele finns ett museum och ett gästhem för svenskar som vill studera Italien.

Vägen med buss dit var en upplevelse i sig, smala slingrande vägar uppför bergssidan, med flera möten av både andra bussar, vespor, cyklar och andra anpassade fordon för denna terräng. Men sedan kom vi upp i Anacapri och till museet som var en fantastisk upplevelse. Axel Munthe var livsmedikus till dåvarande svenska drottningen Viktoria och de trivdes tillsammans och drottning Viktoria bodde senare även hon i denna fantastiska villa.

Trädgården i anslutning till villan var så vacker och rofylld med träd, växter, blommor, porlande vatten, fågelkvitter, små gångar och fantastisk utsikt över Medelhavet. En och annan liten ödla rusade förbi på murarna.

Innan vi avslutade Villa San Michele, gick vi till sfinxen i sten som ligger i ett fönster och blickar ut över havet. Där sägs det att om en lägger sin vänstra hand på den och önskar, så uppfylls önskningen, det vill en ju inte missa. Därefter tog vi en kopp kaffe i det lilla caféet i underbar miljö och magnifik utsikt.