Bunkra i Chaumont

Vi talade med flera medresenärer om gårdagens gräsliga vatten och de hade haft besvär med motorns kylvatten som slammade igen.
Vi fortsatte på morgonen mot Chaumont som ska vara den sista platsen att bunkra på för ganska lång tid framöver.
På den här etappen var det mycket trevligare med lunga slussar, renare vatten och lite djupare, samt fina vyer. En tunnel som var dubbelriktad och 308 meter. Chaumont nåddes och vi packade upp cyklarna för att ta oss upp i staden för att titta och köpa mat. Det var verkligen upp – ca 2 km uppförsbacke, det blev riktig jumpa för kroppen med intensivt flåsande. Vi gick runt och tittade på den ganska typiska småstaden med uteserveringar, små butiker och gamla kyrkor. Vi köpte ett litet parasoll att ha i sittbrunnen – för den som styr – mot den värsta hettan mitt på dagarna. Vi hade nog tänkt att vi skulle stanna i Chaumont någon dag men vi kände att vi var nöjda med en dag.

Torsdag den 10 augusti och vi har nu ett antal manuella slussar framför oss – det innebär att vi får meddela (helst dagen innan) vilken tid vi vill starta och vart vi vill stanna för dagen – till VNF.
En ung kille frågade oss detta igår kväll och eftersom slussarna öppnar nio så bestämde vi det. Det var dock två automatiserade slussar innan de manuella tog vid. Vi var framme vid den första tio i nio och den var igång så vi körde på. I den första manuella slussen låg det en liten bopråm och väntade, så vi körde in och VNF-killen vevade igång. Dagen förflöt med dessa manuella slussar, killen körde emellan på en vespa och servade oss. På pråmen var det ett engelskt par i vår ålder och vi småpratade lite medan vi slussade. Trevligt med kommunikation som en klarar av.

Vi och de stannade vid Rolamport för natten, det var fullt vid den lilla kajen så pråmen lade sig utanpå en amerikansk pråm som var på väg mot andra hållet och vi utanpå våra slusskamrater. Det blev lite småprat och vi skulle sedan leta reda på något ställe att tanka på. Den amerikanska mannen inviterade oss alla till ”ett” glas champagne kl 17.30 vilket vi glatt tackade ja till men nu blev det bråttom med tankning, vi fyllde i våra dunkar och for iväg på cyklarna för att leta efter en mack. Vi kom upp på en bro och undrade vilket håll vi skulle börja. Jag såg två tonårspojkar med cyklar som satt vid brofästet och jag frågade och pekade på våra dunkar. Den ena snappade direkt och for iväg på sin cykel och vi efter genom staden och kom fram till ett tankställen på några minuter. Det hade vi inte hittat så snabbt annars. Vi hann i tid till champagnen och det blev en trevlig kväll med en amerikansk champagnenörd i en amerikansk pråm.

Nästa dag hade vi tänkt komma iväg en lång etapp och beta av den 4820 meters tunnel på högsta punkten för oss, vi har då slussat upp mot 340 meter över havet och därefter går det snabbt nedför. Barometern beter sig väldigt annorlunda, vi är nere på 980 hPa och så lågt har vi aldrig sett tidigare, undrar om det beror på vårt läge i världen?

Hursomhelst så fick vi tips om att stanna tidigare – i Langres för att det var en spännande stad, vi följde tipset och gjorde fortsatt sällskap med Dave och Ange som det engelska paret i bopråmen Solstich heter. Vi sussade på och hamnade mitt på dagen i Langres. Vi fyra delade på en taxi för att komma upp de 130 metrarna till den ringmursomgärdade staden och bestämde sluttid för att även åka tillbaka tillsammans. Anders och jag tittade runt i staden, åkte på en tundtur med ett minitåg som bla körde uppe på ringmuren och i se smala gränderna som gick upp och ned, fikade på ett café samt köpte en Langresost att ta med hem. Därefter var det dags att åka taxi hem. Vi ville se mer så vi beslutade att stanna nästa dag också. På kvällen bjöd vi in paret på kaffe efter middagen och det blev en trevlig pratstund.

Lördag förmiddag reste vi återigen tillsammans upp med taxi. Vi tittade i den stora katedralen, Anders gick upp i ett torn – 227 trappsteg, 45 meter upp – men jag fick cellskräck bara av att se den trånga ingången helt i sten utan fönster – så jag avstod. Vi gick också in i det det torn som var en del av försvarsanläggningen. Vi vandrade runt en del på ringmuren som är ca tre km lång. Det har varit ovanligt kallt några dagar och nätter, det har krävt långbyxor på mornarna och faktiskt värmaren på, på nätterna.