Bastia

Vi lyfte vårt ankare och seglade till staden Bastia och lade oss i den nordliga marinan Port Toga, en liten mysig och mycket skyddad hamn. Det var en kort tripp till målet, så vi hann köpa mat och se oss omkring lite, samt röra på benen.

Ett träd som trivs utmärkt på den här ön, är den äkta kastanjen. Förutom att rosta nötterna och äta med salt och smör, så kom en entreprenör på att det går utmärkt att brygga öl på dem. Vi har provat sådant öl och det smakar mycket bra och har en vacker bärnstensfärg. Det används också till att baka bröd av kastanjemjöl. Mark för odlingar är av naturen begränsat, men vin och olivodlingar finns.

Dagen efter tog vi en tågtripp upp i bergen, med ett specialtåg som var gjort för att klara upp till 15 % lutning. Det var en upplevelse på tre timmar med hissnande vyer, underbara bergsformationer, bergstoppar med snö på, genom ett otal tunnlar och över ett antal floder. Dieselloket stånkade sig upp till ca 1650 meters höjd och vi klev av i den lilla bergsbyn Bocognano. Det var en stekande het dag, tur att det fanns viss AC i tåget. Byn som låg i en sluttning var verkligen liten, men det fanns det som behövdes – bageri och ett par restauranger och det var en levande by. Vi hade ca en och en halv timma på oss innan tåget som skulle ta oss tillbaka avgick. Vi hittade en restaurang som fått goda omdömmen av gäster och klev in och beställde, vänlig och gästfri personal levererade. Sedan den långa backen tillbaka.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

När vi väntade på tåget tillbaka så hittade Rosita körsbär som vi plockade och åt, söta goda höghöjdskörsbär som växer ca 1600 m över havet och att de fanns kvar för oss, beror nog på att fåglarna inte orkar flyga så högt upp. Tyvärr så tappade jag nog min solhatt just innan vi klev på tåget, det blir någon annan som blir glad och slipper solsting.

• 

• 

• 

Nu har vi legat i jättefina ankarvikar i några dagar och igår badade vi i 28 gradigt hav med sandbotten som man såg helt klart ner till på ca 8 m djup och snöklädda bergstoppar i horisonten. Det är så mysigt att ta jollen och ro in till stranden och se sig omkring. Det var nu dags att använda Rainman igen, pga ev bakterier etc så ska man använda den inom en vecka igen. Anders rodde över till Colombia för att hämta prylarna när de var färdiga med sitt vatten och vi fick fylla vår tank igen, Rosita följde med och vi hjälptes åt att boka nästa marina – Bonifacio. Senare rodde vi in till stranden igen och tittade på naturen. Vi fann en fin campingplats, i vackert område. Vi strosade runt på platsen och tittade, då en aggressiv man på en campingbil körde upp mot oss och viftade med armarna och gapade till oss på franska och vi förstod att vi inte var välkomna där. Vi vände skyndsamt tillbaka, i nästa kurva körde mannen upp mot oss igen, klev av bilen och mycket hotfullt kom emot oss och gapade till oss igen. Mycket otrevlig människa, såg vi ut som om vi var busar måntro. När vi passerade ”grinden” till området så noterade vi att det var något som var ”interdit”. Vi glömde nog att allemansrätten är Sverige unikt.

• 

•