Idag blev det en toppenseglingsdag, fina jämna vindar och hyfsat bra fart. Dagens mål är marinan i Agropoli. Mycket tvetydig information i våra appar om vad som gäller när det kommer gästbåtar. Igår ringde vi ett telefonnummer som fanns rekommenderat i appen Navily – som ger bra info om ankarvikar och hamnar – en man svarade att det var ”no problems” och att vi skulle ringa i morgon när vi närmat oss marinan. Det gjorde vi och refererade till gårdagens samtal och kvinnan i andra änden av linjen verkade inte fatta något, hon kunde lite engelska, men verkade inte höra dit, vi fick inget mer svar än att ringa på ett annat nummer och där var det en telefonsvarare på italienska (förståss) så det gav inget. Hur som helst så lade vi oss långsides vid en väntbrygga medan vi skulle kolla upp läget, det är ofta ”agenter” som sköter lediga platser och vi hittade en sådan som hade plats för oss båda båtar till vettigt pris. Under tiden hade en annan båtgäst blivit mycket upprörd över att vi låg långsides vid väntbryggan och han gestikulerade yvigt eftersom man ska ligga på mooringlinor där, det visste vi och vi förstod vad han menade men han förstod inte vår avsikt och under tiden vi började göra loss för att gå till agentens brygga, så stod där två myndighetspersoner – någon kommunalman och en kaptensklädd man i vitt och tittade på oss. Jag tror den viftande mannen hade ringt efter dem. Det blev dock inga problem och vi kom till en flytbrygga och båten låg stilla, inga dyningar eller svall.

Agropoli visade sig vara en trevlig stad och efter att ha gått och handlat mat, duschat, tvättat och andra nödvändiga ärenden så besökte vi den lilla forna och medeltida staden, högt upp på ett berg, med en välbevarad, medeltida borg.

Anders har pyspunka på sin cykel och ville köpa ett nytt däck och innerslang. Här är Anders redogörelse över hur det kan gå till.

Köpa däck och slang, hur svårt kan det vara? Kollade först på Google förstås men hittade inget på rimligt avstånd, så jag frågade hamnkapten som kunde lite engelska men mycket bättŕe än min italienska. – No problem sa han och visade på kartan i mobilen. Vi gick dit med Ewas cykel för att kunna visa vad vi ville ha. Vi kom till en däckverkstad för bilar och med en frågande uppsyn pekade jag på cykelns däck. – No – sa han och pekade i vida gester var en cylelverkstad låg. Det visade vara en motorcykelaffär och verkstad. Startade dialogen med – do you speak english? No, sa en kvinna bakom disken. Jag pekade på däcket på en cykel som stod där och skrev på ett papper däckstorleken varvid hon började prata på italienska och pekade på en dörr. Ut kom en man modell större och jag började om igen att förklara vad jag önskade. Kvinnan och mannen växlar några ord varvid kvinnan börjar flytta på en HD hoj, öppnar en lucka i golvet och kryper ner i hålet. Efter några minuter kommer hon upp med en innerslang i rätt storlek men….Italien har en annan sorts ventil som vi inte har pump till. Försöker förklara att ett nytt däck är viktigast för mej. Den stora men vänliga mannen hämtar en surfplatta för att kunna göra översättningar via Google. Nu börjar vi förstå varandra, samtidigt ser jag kvinnan ta på sej en hjälm. Mannen skriver på plattan att hon ska visa mej var en cykelaffär ligger. Hon kliver på en scooter av nån sort och far iväg och jag efter på Ewas cykel så fort jag bara kan….backe upp, sväng, backe ner, höger, vänster osv. Tror hon tittade bakåt en gång, för att kolla jag hängde med. Hon körde sista biten mot enkelriktat, men vad gör det när italienska trafikregler mest uppfattas som rekommendationer, tycker vi det verkar som. Plötsligt stannar hon och pekar att vi är framme, kliver av scootern och förklarar vad jag vill ha för servicemannen. Jag tackar henne så mycket för hjälpen och där framför mej hänger det, ett nytt däck med vita däcksidor, det går ju att laga slangen. Så enkelt allt är.

Vi avslutar dagen med att fritera krispig, färsk ansjovis och äta god sallad till.